Maria Ottosson                

Jag är född den 22 juni 1981 och har bott i Örebro i hela mitt liv.
Jag har haft djur i min närhet under hela min uppväxt. Min pappa Staffan och min mamma Irene födde upp schäferhundar (ca.300 valpar under 20 år)
Jag har en bror, Fredrik, som var grymt duktig med allt man kunde göra med hundarna och han var bl.a. tvåa  i junior-SM för draghundar på längdskidor med en av våra hundar.

När jag var sex år fick jag min första sommarponny, en shettis som hette Lilleman. Vad hände? Jo, efter den sommaren var jag fast, började springa hos grannen för att där få mocka och borsta, vilket var det absolut bästa man visste då. Jag tjatade precis som alla ungar gör på mina föräldrar om en egen ponny men fick nöja mig med sommarponnys i några år.
På den tiden var det hoppning som gällde. När jag var 11 år fick jag då äntligen min första egna ponny, som var en riktig satmara till gotlandsruss. Jag flög av i stort sett varje ridtur och efter bara ett halvår hade jag vuxit ur henne då hon var av den mindre modellen.
Det var då travet kom in i min väg... Jennifer som hästen hette, var inkörd och en dag när jag var ute och körde kom grannen som hade travhästar ifatt mig. Det var första kontakten med trav. Pappa kollade runt lite och tyckte att vi skulle åka in till Örebrotravet en lördag för att testa på ponnytrav. Det gjorde vi och jag är så här 21 år senare fortfarande kvar i travet. Min skola ponnytrav var helt överlägsen. Jag har kört 220 ponnylopp och haft sex olika ponnys. Jennifer och jag startade aldrig i ponnytrav då vi betäckte henne istället. Mina läromästare i ponnytravets tränig och tävlingar var Cornetto och Klante. Dom två har bidragit till min start i travvärlden. Cornetto var en ickevinnare, men han är helt klart den ponny som betytt mest för mig. Tro det eller ej, men han finns faktiskt kvar hemma hos mig än idag, i en aktningsvärd ålder av 25 år. Jag vet inte exakt hur många starter han gjorde men jag tror det ligger runt 120 lopp. Endast fyra gånger fick vi segerdefilera men 21 andraplatser och 20 tredjeplatser är inte fy skam. Han sprang in pengar i 90 av sina 120 starter, vilket är 75% ”pengaplacering”. Det blev totalt ca 25 000 kr i insprungna pengar, vilket på den tiden var riktigt bra och han hamnade under 2 minuter i kilometertid.
Klante har inte varit lika bra men med den ponnyn fick man lära sig att balansera och man fick lära sig att köra. Han blev 23 år gammal och han fick lämna detta liv våren 2011 då han blev sjuk. 

Dom sista ”ponnyåren” hade jag en ponny som hette Fabiola Ernst, som var riktigt bra på banan. Hon var ganska svår, men hade en grym kapacitet då hon bestämde sig för att trava. Jag hade bara haft gamla hästar och drömmen var att få en unghäst i årgångsloppen så jag valde ut en hingst och betäckte henne. Då kom Fantazia till världen och jag fick då äntligen en ponny som var riktigt bra. Vi var med i kriteriet och blev sexa, sänkte rekordet i det loppet med 12 (!!!!) sekunder.
Sedan började vi fyraårssäsongen på bästa sätt och vann tre lopp med rekord sänkning på åtta (!!) sekunder. Men!! Sedan hände något och hon slutade att trava… Jag letade fel på henne och inte förrän på hösten kunde vi börja starta igen. Som femåring startade jag henne i 5-års-baggen och 5-årsmästerskapet innan hon lånades ut för fortsatt tävlande. Idag finns Fantazia hos Jan-Olof Perssons dotter Therese.

Nu har vi kommit långt fram i ålder på mig för jag körde faktiskt mitt sista ponnylopp när jag var 25. Mina sista år som ponnykusk var inte så aktiva utan jag körde bara några enstaka lopp för att jag ville uppnå just dessa lopp jag nämnt.
Varmblod då?
Ja, jag började med dessa så sent som vid 16 års ålder. Vid 18 års ålder köpte jag min första häst, en tvååring efter Firm Tribute. Det var med honom jag tog en B-tränarlicens och levde då för dessa underbara varelser. Jag hade mina ponnys och denna travare samtidigt som jag gick på gymnasiet. Behöver jag säga att jag stortrivdes med livet??
Så mycket tanke på att jag skulle stå här idag för att bli travtränare fanns inte. Jag gick linjen Barn och fritid, för att sedan söka vidare till att bli polis.
När jag slutade gymnasiet fick jag sommarjobb hos Stefan Pahlefors på Örebrotravet. Min tanke med det var att jag skulle få lite hjälp med min travare och lära mig mer.
Vad hände? Jo, jag var fast! År 2002 tog jag min licens för att få köra lopp och efter en praktikperiod hos Johan Sedström och Hans Karlsson under samma år fick jobb hos Åke Lindblom.  Jag fick köra lite lopp där och faktiskt vinna mitt första lopp 2003. Jag jobbade hos Åke i drygt ett år och fick sedan erbjudandet att jobba hos Örebrotravets banveterinär Göran Karlsson.
Göran hade fem hästar, tre var efter Callit, en tvååring efter Ride The Night och en treåring efter The Bad Boy. Dom sistnämnda var Pickering och Offspring. Jösses vad kul jag hade! Jag fick lägga upp träningen tillsammans med Göran vilket resulterade i ett genombrott både som skötare och kusk. Jag fick mycket chanser att köra lopp och det gick riktigt bra. Vi kvalade in Offspring till två V75-finaler, den ena under Olympiatravet och den andra på Elitloppslördagen. Jag som kusk vann mycket lunchlopp och lärlingslopp, bl.a. finalen i Agrias ungdomslopp på Solvalla och Cajsa Warg-loppet på Örebro.
Men alla sagor har ett slut, Göran bestämde sig för att vi skulle sluta träna Callit-hästarna, vilket resulterade i att jag fick leta nytt jobb. Jag hamnade då hos Mikael P Johansson där jag var i två år. 

2010 fick jag sedan chansen att jobba som privattränare åt Stall Edelstoff. Jag jobbade där ett år och gjorde ett riktigt bra jobb med den starthäst jag hade. Båda mina tvååringar gick premielopp och alla ettåringarna som fanns där hade följde min tänkta plan för dom. Men jobbet hos Edelstoff gav mig inte det jag blivit lovad, vilket gjorde att jag beslutade mig för att avsluta min anställning där. Under detta år vann jag 5 av 28 lopp, vilket jag var väldigt nöjd med!


Jag har nu varit tränare i några år och det går både upp och ned.
Vi hade en stark start men har iår haft lite starthästar och framförallt har dom inte fungerat i loppen.
Vi tror nu att felen är hittade och att hösten blir bra.